Djur

Elefanternas sida

Afrikas elefanter är imponerande djur

De är de största landlevande däggdjuren, tillhör de mest interlligenta och har en anmärkningsvärd förmåga att bry sig om varandra. De är vad zoologer kallar en "nyckelart", vilket innebär att de spelar en central roll i den speciella miljön där de förekommer. B la sprider de frön och gräver fram viktiga miniralämnen ur marken. Trots detta hotas de från två håll: av tjuvjägare som är ute efter elfenben, och av hur människor påverkar deras miljö.

Elfenbensjägare

För femtio år sedan fanns det kanske fem miljoner elefanter i Afrika. Hela hjordar strövar över savannen och genom de glesa skogarna i västra Afrika. Men under 1970 och 80-talet sjönk antalet dramatiskt då miljoner slaktades för sina betars skull. År 1989 kom ett internationellt förbud om att stoppa handeln med elfenben genom att göra de olagligt att exportera. Vid den tiden fanns det bara omkring en halv miljon elefanter kvar. Stoppet av handeln med elfenben minskade suget efter den åtrådda varan i väst, och minskningen av elefantstammen avtog under 1991-talet. Men fortfarande finns det bara ca 500 000 afrikanska elefanter kvar. År 2000 tillät Namibia, Zimbabwe och Botswana att sälja en begränsad mängd lagrat elfenben till Japan för att minska den starka efterfrågan som fanns där.

Pengarna gick till räddningsarbetet.

Afrekanska elefantens nuvarande situation.

STATUS :

Hotad. Det gäller både
savann och skogselefanterna

ANTAL I FRIHET :

300 000 - 600 000

UTBREDNING :

Skogar och savanner
söder om sahara

STÖRSTA HOT :

Tjuvjägare, miljöförstöring

SKYDD I LAGEN :

Skydd i lagen
"internationella stopp för handel
med elfenben" 1990

Klumpiga elefanter

För att göra det hela krångligare ska man komma ihåg att elefanter kan vara destruktiva på åkrar och fält. En fullvuxen elefant behöver ca 10 ton växter varje månad för att överleva. Dessutom är det inte alltid till nytta för andra djur trots att de är en s k nyckelart. En undersökning i Tsavoparken i kenya avslöjade att elefantpopulationen i ett skyddat område ökade, minskade andra arter, som t ex giraff. Men när torka eller tjuvskyttar dödade många elefanter, steg åter antalet av de andra arterna. Därför måste antalet balanseras mycket noga. Elefanternas överlevnad är på sikt beroende av att man lär sig mer om djurens roll i den afrikanska ekologin, men också av att man lyckas kombinera deras behov med kulturella, politiska och sociala behov hos de afrikanska folket. Elefanternas strövområden sträcker sig utanför de skyddade områdena.

Jordbrukshotet

Handeln med elfenben är inte det enda hotet mot elefantstammen. I själva verket är det största hotet i dag förändringarna i miljön. Afrikas befolkning växer och kräver ständigt mera jordbruksmark, något som drabbar elefanternas traditionella områden när marken läggs under plogen. När allt mer mark tas i anspråk för jordbruksändamål kommer elefanternas strövområden att delas upp i allt mindre "öar". För att överleva tvingas elefanterna ut på långa vandringar i jakt på mat och vatten, och det blir allt svårare för dem att hitta säkra korridorer att vandra i. De starkaste kraven på att rädda elefanterna kommer utifrån. För den afrikanska lokalbefolkningen är saker inte lika enkel. Många afrikaner är fattiga och elefanterna utgör en värdefull resurs med tanke på både elfenbenet och köttet. Dessutom är det viktigt att bygga ut jordbruket för framtiden.

Fokus i centralafrika

En av de viktigaste åtgärderna för att rädda elefanternas överlevnad har varit att skapa skyddade områden som t ex nationalparker. En av de viktigaste är Dzanga-Sanghaskogen i centralafrikanska republiken, där en av de största och mest unika populationerna av skogselefanterna finns.